Balen

Igår morse vaknade jag till ljudet av regndroppar, något som jag vanligtvis inte har något emot. Igår var dock ett undantag. Igår anordnade nämligen vår skola den årliga balen! Hur som helst så klädde jag på mig och åkte in till min värdmormor. Jag fixade mina naglar och vi åkte och plockade upp blommor för att dekorera mitt hår med och sedan bar det av till frisören som skulle sätta upp mitt hår. Det tog väl sisådär en timme att få håret fixat. Sedan var det smink och smycken som gällde. Allt som allt så tog det ungefär hela dagen att göra sig i ordning. 

Klockan halv fyra väntade min tyske kavaljer nere i köket. Jag, Chris, Sarah, Sarahs kavaljer Nathan, Juliane och hennes kavaljer Chad åkte till Ambush Park för att ta lite bilder. Det var galet kallt, vindigt och regnigt. Medan vi stod och blev fotograferade fick Missy rapport från landet om att orkaner hade närmat sig vårt hus! Vi tog några fler foton och sedan åkte vi till stadens hotell, där vi hade bokat bord. Vi åt prime rib, min favorit. Steken var galet god, blodig och gigantisk, helt perfekt med andra ord!

Efter att ha proppat i oss merparten av den maffiga steken (som täckte hela tallriken), begav det sig till The Grand March. För er som inte är high school-orienterade innebär detta att alla par visas upp inför en stor publik som omfattar föräldrar, släkt, vänner, skolpersonal och övriga Benson-bor. De flesta par består av en pojke och en flicka, men detta är ingen regel. Det fanns även några enstaka tjejer som gick tillsammans. Jag och Chris var i mitten någonstans. När vi marcherade ut på Bensons idrottssal (som var väldigt vackert dekorerad, dagen till ära) efter att ha blivit presenterade, gick vi igenom hela salen på en röd matta och blev totalt bländade av strålkastarna som följde oss. Trots detta smålog vi lite och vinkade till publiken som vi kunde höra, men inte se.

Efter detta var det bara att ta bilen till nästa punkt på dagens fullproppade schema; dansen på stadens underhållningscenter The Bowler. Där slog folk klackarna i taket i sina balklänningar, frackar och kavajer. Jag och Chris gjorde några tappra försök att dansa, men då min klänning var gjord i ett liknande material som ett tält (som min kavaljer så snällt uttryckte det) saknade den dessvärre en inbyggd fläkt som kunde förhindra extrem överhettning. Jag ångrade bittert att jag prompt ville ha en lång balklänning. Jag kunde bara dansa en låt åt gången, för att sedan kyla ner mig med iskallt vatten.

Efter lite häng med kompisar och X antal svettiga danser, lämnade vi The Bowler runt midnatt för att mellanlanda hos värdmormor Sheryl för att snabbt byta om till jeans, T-shirt och sneakers för att sedan övergå till nästa programpunkt; efterfesten (som för övrigt var anordnad av skolan och därmed 100 % alkoholfri). Festens tema var vilda västern och de hade en mekanisk tjur, en hypnotisör, en spelhall och en liten servering på plats. Alla var relativt trötta efter den intensiva dagen och folk lullade runt och spelade och tävlade och stämningen var rätt lågmäld. Jag hade bestämt mig för att vara en frivillig från publiken när hypnotisören startade sin show. När han sedan frågade vilka som ville ställa upp, reste jag mig, dansade, pekade, vinkade, gjorde allt för att få hans uppmärksamhet. Jag blev uppkallad på scen med ett gäng andra frivilliga och vi fick snällt sitta på varsin stol och vänta på att bli hypnotiserade. Jag hamnade i någon slags trans, men han kunde inte få mig att göra något av de kommandon han försökte med. Min gissning är att jag var för trött. Hur som helst så vaknade jag mitt i hypnosen av att tjejen bredvid mig klappade till mitt ben. Jag vaknade med ett ryck och var sådär lagom borta, då jag insåg att alla Bensons äldre elever tittade intresserat på mig. Jag sa till hypnotisören att det inte var min dag idag och han förstod och jag tittade på resten av showen som en i publiken, vilket var galet kul. Gruppen som satt på scenen gjorde allt möjligt konstigt. Jag har nu börjat fundera på en framtida karriär som hypnotisör. Efter att ha spelat, vunnit lite pengar, käkat och vandrat runt på efterfesten var det en frivillig programpunkt. När vi lämnade efterfesten var klockan fyra på morgonen och vi bestämde oss för att käka frukost på ett café. Jag kunde inte få i mig mer än en milkshake så tidigt på morgonen (eller sent på kvällen?), men övriga personer vid bordet beställde ägg, pannkakor, toast och hela faderullan. 

Kvällens slutdestination var en madrass hemma hos Sheryl där jag sov från klockan fem på morgonen, till lunch. Idag kommer jag även vara hyfsat upptagen med ett möte med en norsk samling här i staden. En medlem ur gruppen frågade mig om jag ville vara med på ett av deras möten. Han frågade om den 22:a april var en bra dag. Detta var alltså i höstas. När datumet för balen var spikat tänkte jag att jag inte kan vara ute för sent, då jag har mötet dagen därpå. Det var innan jag visste att jag skulle komma hem fem på morgonen. Alla ungdomar har vanligtvis utegångsförbud efter midnatt, men denna natt var alltså ett undantag.