Joggingtur och köttbullar

Idag var jag och Courtney ute och joggade tillsammans. Jarret följde med på sin fyrhjuling. Jag ska nämligen tävla i cross country imorgon. Detta blir fjärde tävlingen för mig. Pinsamt nog får jag bara sämre och sämre resultat på tävlingarna. Min coach och jag hade ju hoppats på en utveckling i motsatt riktining. Jag skyller på vädret. Imorgon ska jag verkligen ge järnet!

 Jarret på sin fyrhjuling.

 Den här vägen springer jag tills jag kommer fram till mina grannars infart. Då vänder jag och springer samma väg tillbaka. Då har jag sprungit ungefär 5 kilometer. Det kallar jag landet!

 Courtney. Typ världens sötaste.

 Jag och min evige följeslagare, labradoren Cruz.

 Snart skördas majskolvarna. Snyft!

Igår lagade jag mat till hela familjen. Det blev köttbullar, potatismos och brunsås. Jag tyckte att jag gjorde det lätt för mig som tog en relativt lättlagad rätt, som dessutom är übersvensk. Hemma köper vi alltid Mamma Scans köttbullar, men jag har faktist sett mamma göra hemmagjorda köttbullar till julbordet, så jag trodde jag hade någorlunda koll på rullandet och stekandet. Men ack, så fel jag hade. Mamma var jättegullig och skickade ett recept till mig. Det första problemet var att alla enheter som användes i receptet var gram, deciliter, matsked m.m. (såklart, eftersom att det var ett svenskt recept). Här är alla enheter annorlunda; pounds, cups, oz och gud vet vad. Så mitt i matlagandet var jag inte bara tvungen att göra 2.5 satser (bara det kräver en hel del huvudräkning), utan jag var också tvungen att omvandla alla enheter till amerikanska. Där fick jag för att jag inte valde Matte C, antar jag. När jag knådade smeten så tänkte jag för en sekund att jag kanske borde tillsätta mera ströbröd, men nej, jag hade fått för mig att det är som att baka pepparkakor; är degen för torr, blir pepparkakorna torra. Jag vill ju inte bjuda på torra köttbullar! Så med viss svårighet lyckades jag rulla köttbullarna. Dock gick de mer eller mindre i bitar när jag stekte dem i stekpannan. Dessutom blev brunsåsen för tjock och full av klumpar. Åtminstone blev potatismoset lyckat!  Till min stora förvåning åt hela familjen min mat med god aptit. Kanske är jag bara självkritisk (eller så kände dem sig tvungna att äta och säga "Åh, så gott!"). Hur som helst ska jag göra ett andra försök inom en snar framtid. Då ska jag ha mer ströbröd i köttfärssmeten och mindre mjöl i brunsåsen. Eller så får jag släpa med mig hela familjen till Ikea (det finns faktist ett utanför Minneapolis), så får de smaka på riktiga "swedish meatballs".