Blåögd?

Häromkvällen hade vi en konversation runt köksbordet som resulterade i att hela min världsbild föll samman. Vi pratade om Mary Kay-smink och vilken ögonskugga som passade till vilken ögonfärg, då Missy sade: ”Eftersom att du har gröna ögon, skulle du nog passa bra i en lila ögonskugga.”. Ursäkta? Gröna ögon? Vafalls? Så jag frågade alla vid bordet vilken ögonfärg jag hade och de tyckte att det var alldeles självklart att jag hade gröna ögon. Jag vet att mina ögon inte är hundraprocentigt blåa, men gröna? Jag skulle vilja säga att de är blå-grå med stänk av gult och en gnutta grönt i mitten. Ni kanske inte tycker att det här är något att bli upprörd över, men jag går allvarligt talat igenom en identitetskris. Jag vet inte vem jag är längre. Både mamma och pappa har klarblå ögon, så då borde jag också ha det enligt genitikens logik, då blått är ett recesstivt anlag. Om det nu är så att jag har gröna ögon, så måste något ha hänt när jag korsade Atlanten. Det har skett någon typ av kemisk reaktion när mina ögon utsattes för den amerikanska luften. Kanske att de blir blåa när jag återvänder till Sverige i juni? Hoppas, hoppas!