Examensdagen

Jag är nu utexaminerad! Examensceremonin var väldigt högtidlig och lågmäld. Rektorn sa de legendariska orden: "You are now graduates of Benson High School. You may turn the tassel on your cap." och vi bytte alla sida på tofsen som hänger från studentmössan. Innan man är utexaminerad hänger den på höger sida. När ceremonin är över byter du alltså sida till vänster. Sedan kastades hattarna upp i luften och vi gick ut ur salen. Sedan var vi fria! Jag kunde inte undgå att känna mig som en riktig senior, trots att jag någonstans i bakhuvudet visste om att jag inte riktigt är klar med skolan än.

Efter ceremonin åkte jag till ålderdomshemmet i Benson för att ta farväl av min gammelvärdfarfar (konstigt ord). Herr Payne d.ä. har jag stått väldigt nära under mitt år här. Det blev ett tårfyllt avsked och värre blev det när jag fick reda på att jag var tvungen att ta farväl av Codi, då hon skulle åka hem till sin mamma då det var söndag och allt.

Mamma och Johan körde mig sedan till Dairy Queen för lite tröstätning. Jag var ett vrak efter att ha sagt hej då till Codi och lite Strawberry Cheesequake hjälpte lite grann. Sedan hämtade vi Sarah och vi två gick på några studentskivor tillsammans. Detta förbättrade mitt humör ytterligare. Det var mycket trevligt folk och det fanns mat och efterrätter i stora mängder! Något som är typiskt för studentskivorna här är att det ofta finns ett stort bord med studentens uppsatser, betyg och diplom. Undra vad folk skulle säga om man skulle anordna ett sådant bord på sin studentskiva. Det är inte enligt jantelagen, det är ett som är säkert!

Nu i kväll har även Larry och Valerie, mina värdfarföräldrar, varit här och vi har tagit farväl. Jag hade förberett svenska pannkakor och vi åt dem med glass och chokladsås. Ett utbytesår är rätt konstigt om man tänker efter; man lämnar sin familj, sina vänner, sin hemmiljö, ja, hela sitt liv egentligen, för att åka till en ny stad, bo med en ny familj, skaffa nya vänner och ett helt nytt liv. När du känner dig som mest hemma, ja, då är det dags att åka hem igen och du slits återigen från det du nu kallar ditt hem. Hela utvecklingsgången är rätt ironiskt om man tänker på det på det sättet. På tisdag morgon lämnar jag Benson med mamma och Johan. Det känns helt overkligt. Jag kan inte riktigt förstå vad som snart kommer att hända, men tiden går och det är inget som kan stoppa den. Jag har lagt ner min vinterjacka i min resväska så att jag kan säga att jag har börjat packa, men jag börjar nog inte på allvar med packningen förrän imorgon. Faktumet att jag ska fara iväg blir alltför påtagligt om jag börjar packa. Jag vill njuta av min återstående tid här så mycket som möjligt. Nu är det sent och sängen kallar. Detta är sista gången jag sover i min säng här i mitt lila rum. Imorgon är sista chansen att packa och jag ska även förflytta alla mina ägodelar till mammas och Johans hotellrum, då jag ska spendera morgonnatten där. På så sätt kan jag ta ett riktigt farväl av familjen imorgon kväll, då både Chad och Missy jobbar på tisdag morgon. 

 Sarah, Vince, jag och Chris.

Mamma, jag och Johan.

 Familjebild innan vi splittrades.

 Gammelfarfar och flickorna.