Brottningsmatch

Jag har inte haft särskilt mycket hemlängtan under mina tre månader som jag nu har befunnit mig i de förenta staterna. Däremot har jag tampats en hel del med att bli en del av en ny familj. Det har varit mycket mer krävande än vad jag nånsin hade kunnat föreställa mig. Min värdfamilj har gjort många tappra försök att få mig att känna mig som en av dem, men jag har inte riktigt varit mottaglig. Som den självständiga (och lite smått lillgamla) människa som jag är, gillar jag att stå på egna ben och leva mitt eget liv. Denna inställning har gjort det svårt för mig att smälta ihop med min värdfamilj. Speciellt när jag är beroende av dem, på alla sätt och vis. Jag har nu insett att jag får lov att anpassa mig efter den redan existerande familjen. Det låter ju väldigt egocentriskt att jag förväntade mig att de skulle anpassa sig efter mig, men då jag är van att ha det på ett visst sätt är det svårt att göra det på ett helt nytt sätt.Vi hade ett litet möte med min områdesrepresentant om detta. Jag fick lite skäll för att jag inte hade följt Face The Worlds regler till punkt och pricka. Jag fick en varning på köpet. Lite skrämmande. Men jag har nu kommit till insikt och det känns redan mycket bättre! Ny månad, nya möjligheter.

Efter mötet med min områdesrepresentant, fick jag frågan om jag ville hänga med till Montevideo för att se Benson Braves brottningslag. Självklart ville jag det. På vägen dit kunde vi även prata mer om familjesituationen och han kunde ge många användbara, och framförallt konkreta, tips på hur man kunde visa sin uppskattelse för att ens värdfamilj välkomnar en till deras familj.

Vi förlorade såklart mot Montevideo. Benson Braves har inte haft någon vidare tur i någon sport denna säsong. Brottningsmatcherna var dock inte så våldsamma som jag fruktade. Jag är vanligtvis mot våldsamma sporter. Detta var dock något helt annat. Ibland såg det mer ut som ett kramkalas än en brottningsmatch! 

Så...inga fler mentala brottningsmatcher för min del genom att försöka efterlikna mitt liv hemma i Sverige. Nu ska jag ta vara på tiden jag har här och vara tacksam över att jag får uppleva något nytt. Det är ju en smått fantastisk familj jag bor med här, så det är ju idioti att inte vara glad för det!