Jag och Codi hade planerat att gå ut och springa, men precis när jag började få upp tempot, korsade en uppspelt Cruz min väg och jag föll väldigt ograciöst på grusvägen. Med en uppskrapad armbåge, en axel ur led, en ömmande höft och tårar på min kind, återvände jag till huset. Jag antar att någon där uppe bland molnen inte vill att jag ska hålla mina nyårslöften.
Resten av dagen tog jag det lugnt och funderade på om jag skulle åka in till sjukhuset för att röntga. Jag bestämde mig för att vänta och se om det blir bättre efter någon dag. För övrigt skypade jag med min mor och då jag inte fick tag på pappa tog jag tillfället i akt att prata med Betty och Edith.
När jag pratade med Edith hörde jag Missy ropa "CHAD! Call the emergency room!". Jag la på och sprang ut ur mitt rum. En tung dekoration i glas föll ner från en hylla och hade träffat Jarret mitt i pannan. Bulan efter smällen var cirka två centimeter och blå-svart. De lämnade oss tre flickor kvar hemma. Vi spelade kort medan vi väntade. Nu är dem tillbaka igen och han har eventuellt fått en hjärnskakning. Bulan är inte lika utåtstickande och den är numera ljusblå. En olycksdag, helt enkelt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar