Ikväll var jag, Missy och Courtney in till stan. DeMarce's visade nämligen Footloose. För exakt en vecka sedan var vi ju och såg skolans uppsättning av musikalen Footloose. Efter en vecka av Footlooselåtar på hjärnan, antar jag att det nu blir ytterligare en vecka av ständigt nynnande, hummande och trallande. Filmen var bättre än vad jag förväntade mig. Andy MacDowell var Ariels mamma i filmen. Den senaste filmen jag såg henne i var Fyra bröllop och en begravning. Sedan dess har jag bara sett henne i reklamer för antirynk-krämer. Där har hon sålklart alldeles slät och rynkfri hy. Därför var det lite av en chock att se henne i Footloose. Hon ser inte direkt gammal ut, men hon har helt klart åldrats.
Imorgon väntar ett psykologiprov på känslor och motivation. Oerhört intressant måste jag säga (helt utan ironi, allvarligt talat). Jag ångrar att jag inte ägnade mer tid åt att läsa igenom kapitlet. Förhoppningsvis kanske vi går igenom det på psykologikursen som jag tar när jag kommer tillbaka till Katedralskolan i höst. Repetition är ju alltid bra för minnet, så jag antar att jag ligger steget före alla 94:or, som kommer ta kursen med mig. Istället för att ägna denna tid åt att plugga, skriver jag istället ett inlägg på bloggen. Vad motiverar mig att göra detta? Jag kommer nog på något fyndigt att skriva på provet imorgon. Min psykologilärare brukar gå med på det mesta jag skriver, även om jag inte har en aning om vad jag skriver om. Det är bara att ordbajsa och spåna vidare. Men nu ska jag försöka hinna med att läsa igenom kapitlet innan jag går och lägger mig. Maslows behovshierarki, here I come!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar