Volleyboll och födelsedagsfest

Igår var det volleybollmatch på skolan. Varje volleybollmatch har en klädkod. Gårdagens var formal, vilket innebar att killarna kom i kostym och slips och vi tjejer hade på oss klänning. Jag märkte igår att vi har ett galet bra volleybollag. Vi vann stort! Efter matchen gick vi på en födelsedagsfest för en tjej som heter Amber. Hon hade fyllt sexton. Festen var såklart helt alkoholfri. Det enda folk möjligtvis skulle kunna bli höga på var Dr. Pepper eller Mountain Dew, och då höga på socker. Jag kände mig ganska gammal, då de flesta var runt sexton. Men det var rätt kul hur som helst!

Volleybollmatchen är i full gång.

 Jag och Julie-Anne.

 Jag och Sarah.

 Sextonårsfest.

 Födelsedagsbarnet.

The bonfire.

Då vi kom hem ganska sent igår kväll, sov jag över hos Sheryl, Melissas mamma, som bor inne i stan. Imorse efter att jag hade frossat i amerikanska pannkakor dränkta i sirap, gick jag på toa (extremt viktig information, anteckna gärna). Då rören här är mycket smalare, lyckas jag alltid göra stopp i toaletten då jag använder för mycket toapapper. Så även denna morgon. När jag spolar ser jag hur vattennivån i toan sakta stiger. Jag grips av panik, springer nerför trappan och ropar på Sheryl. Jag hör då hur vattnet börjar svämma över toalettkanten och strilar längs med toalettsitsen och ner på badrumsgolvet. Sheryl kommer och försöker få vattnet att sluta rinna men det bara fortsätter. En vattenskada för några år sedan ledde till ett hål i badrumsgolvet och i kökstaket. Då vattnet börjar täcka hela badrumsgolvet, börjar även vatten rinna ner i hålet i golvet och ner från kökstaket på nedervåningen. Vatten i pannkakssmeten, rosten, telefonen, telefonkatalogen, ÖVERALLT! En panikattack infinner sig då vattnet som rinner ner från taket påminner om ett vattenfall och pölen nedanför påminner om en sjö. Mest av allt ville jag bara lägga mig i fosterställning, blunda och låtsas som att ingenting har hänt, men detta var förstås inte ett alternativ. Jag sprang upp och ner för trappan säkert tjugo gånger, mellan badrummet och köket, och försökte hjälpa till och rädda det jag kunde. Efter vad som kändes som en evighet fick Sheryl toan att sluta spola. Tydligen var det inte mitt fel. Det var något fel på toan, men jag kunde inte hjälpa att jag kände mig otroligt skyldig. Jag hjälpte till att svabba upp allt vatten och torka alla vattenskadade prylar i köket. En oförglömlig morgon!

Ikväll åkte jag med Sarah och Brian, Melissas pappa, till PizzaHut i grannstaden Morris. Det var riktigt mysigt. Jag åt galet goda breadsticks som jag doppade i tomat- och vitlökssås. Mums! Ett bra sätt att få min traumatiska morgon ur minnet.

 Brian på PizzaHut.